GBG

Alltså vet ni. Jag är glad att bo i Göteborg igen. Jag älskar att jag kan gå ut vilken kväll i veckan som helst, att jag alltid känner massa folk ute, och att, jag vet inte, vin! Dansa! Jag har inte insett hur mycket jag har saknat det här livet. Jag älskar det! Jag får positiv energi och kraft av att dansa sönder mina knän på Gretas fram tills stängning. Älskar mina bögar. Älskar att jag är en proffsminglare som iofs inte hör hemma i något gäng men som ändå får(tar) plats i alla, och att jag tillåts studsa runt som en otrogen studsboll bland massa olika människor som gör olika saker fast på samma krog. Ja ibland inte ens på samma krog. Klubbhopping ftw!
Det enda jag grämer mig åt är att nu när jag börjar plugga till hösten så kommer jag leva enbart på studiemedel, vilket förmodligen kommer att begränsa mitt nattliv långt mycket mer än vad som är okej!
Höj studiemedlen!
Jag vill ha råd att festa varje helg!

mitt livs kärlek

som röven klöven

Idag har jag inmundigat:
1 skål jordgubbar med socker och mjölk. Ca kl 11. Frukost.
1 portion husmanskost på husmanskostcaféet på kungsportsplatsen. Lunchdejt med gammal klasskamrat från gymnasiet.
2 koppar kaffe (varav en nu)
Godis.
Igår åt jag:
Räklåda med aioli och varmt bröd på kajskjul 8 (med brorsan och farsan)
Flera glas vin
Och nån gång förra veckan åt jag (säkert minst en gång) sushi.
Men ingenting av det som jag vanligtvis älskar smakar något längre.
Vad ska jag göra, börja äta sjukt äckliga saker som... oliver....paprika..... stark ost....senap....
Kan mitt smaksinne ha hamnat bak och fram?

fråga:

Hur många hundratusentals människor måste man omge sig av för att slippa undan den här fruktansvärda ensamhetskänslan?
Hur?

hångelsommar

Det jag har gjort mest frekvent den här sommaren är att gosa med min katt.
Hon är gammal (18 år) så jag tar tillvara varje tillfälle att pussa och krama och ligga sked och klappa hennes håriga mage till långt in på eftermiddagarna.
Det är så härligt. Hon älskar mig förbehållslöst. Hur jag än ser ut, hur mycket jag än kommer och går (hon bor hos mamma), hon älskar mig om jag pratar, hon älskar mig om jag är tyst.
Det är nog fan en av de finaste kärlekar jag har i mitt liv.
Tanken på att hon kanske inte har så lång tid kvar gör att mitt hjärta skrumpnar ihop, och jag kan inte göra annat än att krypa tillbaka ner i sängen och gosa ännu mer när hon kommer och stryker sig mot mig.

viktigt

Hej mina 25 små får.
Idag är jag alldeles för trött för att blogga.
Men en sak orkar jag berätta i alla fall och det är att jag har ätit kräftor idag. Alltså riktiga kräftor som i havskräftor. Det var på jobbet som jag åt dom havskräftorna, och när jag gjorde det så kände jag mig mig glad.
Hejdå.

sportstaden

Mitt skruvade dygn fortsätter sitt amoklöpande. Häromdagen sov jag nästan ingenting bara för att jag jobbade morgonpass och tvingades upp innan jag ens hunnit somna. Som tur var hade jag en lugn arbetsdag. Så lugn att jag hann med att nicka till bakom en tidning flera gånger.
Efteråt var jag förstås trött och gnällig. Åkte spårvagn, en ny. Hatar de nya spårvagnarna. De rycker och kränger och det känns som att de gör det enbart för att jävlas.
Allting som är dåligt/tråkigt/plågsamt görs med mening för att reta upp mig, vet!
Nu är det dessutom gothia cup i stan. Visst! Ut med handbollskidzen från hela norden, in med fotbollsdito från hela VÄRLDEN! Heeeelt okej! Verkligen!
Spårvagnen är full av glada sportfånar i likadana träningsoveraller, och jag veeet att jag är bitter, men det är faktiskt nånting jag försöker jobba på. Man vill ju inte att Göteborg ska få ett snorkrykte liknande fransmännens, (trots att många göteborgare verkligen hatar gothiaveckan!) man måste kunna glädjas lite med dessa ungdomar! Tänk om man själv varit aktiv inom nån sport och fått åka på en veckas cup! Vilken fest!
Suck.... Okej, en positiv grej. Man kanske skulle gå klädd i träningsoverall hela sommaren (eftersom det för jämnan pågår nån form av sportcup i stan, vad är vi, sportstaden?) och låta bli att betala på spånken, och så när man blir tagen av en kontrollant är det bara att se lite förvirrad ut och prata.... nåt annat språk. Eller vänta, jag kan inget annat språk. Okej, jag representerar döv-laget! Ja, bara jag.... enmannalaget! Äsch... *får en bot på 1200 spänn*

festen

.. var rolig. Jag drack en hel flaska ecologica på förfesten (när gjorde jag det sist? Måste varit minst ett år sedan) och stod och knödde i baren på kajskjulet lååångt efter midnatt. Midnatt är ju min gräns som ni vet, där vatten och vin delar sig och vinet drar sig tillbaka som en tidvattenvåg... Men inte den här kvällen. Jag var full, men inte då farligt ändå, trodde att resultatet skulle bli betydligt värre. Nu blev det en hel del bögdans och snack på verandan i hamnen, men hängde också runt och kände mig bitter, just like the old dayz. Alltså blir sådana där helflaskefyllor någonsin en succé? Jag vet inte, jag brukar bara stå och glo till slut och inte förstå nånting.
Föredrar mina vuxna treglasfyllor.
Iallafall. Lili & Sussie sjöng på scenen. Islänningen Omár sjöng på scenen. Jag stod längst fram och skrek. Inte för att jag har särskilt mycket till övers för någon av dem, men jag blir tagen av stämningen ibland, och så vill jag göra dem glada, artisterna. Lezzy the lezbian syntes inte till. Däremot en annan dyketant som jag tydligen gett mitt nummer till som jag stod och skrek med på schlagergolvet. Hon ba "VAARFÖÖR RIINGDE DU INTE?"
och jag: "JAG OORKADE INTE!!"
och hon: " mummel mummel DISSAD?"
Och Linda Bengtzing: "ALLA FLICKOR UTOM JAAAAG"
Och jag: "NEEJ, JAG BA OORKAR INTE!"
Vadå nej? Stackars dyketanten. Men pallade verkligen inte stå där och dra nån lögn om att jag "inte hunnit" eller nåt sånt.
Sen stod jag ute på verandan igen i ett ensamt hörn och stirrade ut på vattnet och båtarna och kände mig missförstådd av hela världen när en skäggig man i randig tröja vinglade in från sidan och började sluddra om cigaretter. Minns inte vad vi pratade om mer, men vi hade väldigt roligt.
Kvällen slutade med nattkäk på en välkänd hamburgerkedja som såg ut som FAN, ja faktum med att man knappt såg hamburgerkedjan för allt skräp. Men det var nästan det roligaste på hela kvällen. Träffade en gammal klasskamrat som varit på sjöman eller slyna-fest och skrattade käken ur led åt hennes fylleskämt. Hon är en riktig komedienne.
Första morgonvagnen hem, och en ordentlig betongkeps dagen därpå som resultat av natten.
Om det var värt 140 spänn. Tja. Det var det!

fylledans

Förra veckan dansade jag med en väldigt lesbisk tjej. Nej jag menar väldigt lässbissk!
Alltså sådär att man tänkte: Gud, är hon gay? Nej! Är det en flata? Nej! Är det ett queer? Nej! Det är en lesbian! Tänk er tidernas stereotyp, ungefär. Och det mest intressanta var att jag gillade det lite!
När hon kuskade runt mig på dansgolvet så sa jag "Du, det kan vara lite knepigt att dansa med mig. Det är för att jag vill styra!"
"Jaha, men då byter vi!" sa hon, växlade grepp i ett nafs och jag störtade den dansande enhet som var våra kroppar rätt ner i stengolvet. Som ett skepp bara, pang, omedelbar haverering, på en sekund.
Vi skrattade hela vägen ut från klubben sen. Jag slog i mitt knä rätt ordentligt. Så ordentligt att jag fortfarande känner av det, men fnissar högt så fort jag tänker på hur dumt det måste ha sett ut. Och så jag "Jag vill styra- Pang!" Väldigt kul!
Ja, men sen så gav jag henne mitt fullständiga namn och sa "adda mig" och jag såg på hennes fyllevingliga blick att hon verkligen ansträngde sig för att memorera det. "Mitt namn, mitt namn, mitt namn" sluddrade hon. Sen sa hon sitt namn, som självklart sitter som en smäck eftersom jag vid det laget var så gott som nykter.
Kollade upp henne redan dagen efter, men addade inte. Att hon fortfarande inte addat mig ser jag som en direkt resultat av den makabra ölfylla hon befunnit sig i under kvällen, men jag lutar mig också mot det faktum att om hon minns inte mitt namn- är hon inte värd mig.
Vad jag däremot tror är att vi ses ikväll, eftersom det är stor sommarfest på Kajskjul 8 här i Göteborg.
Vi får se- om lezzbianen dyker upp!

ensamfika

Min dygnsrytm fortsätter att vara fucked up. Imorse somnade jag inte förrän långt efter halv sju på morgonen, och jag var inte direkt nere i någon djupsömn förrän klockan var efter tolv, lunchtid, men då drog jag mig upp. Man har ju nån inre moralkärring som anser att man bör ha en "normal" dygnsrytm, så be it.
Efter några timmar åkte jag till stan. Köpte vin, torrschampoo och sprutade på mig lite Escada into the blue på åhléns. Himla sugen på en ny vardagsparfym, då min Karma från Lush snart är slut. Tror jag investerar i förstnämnda när lönen kommer.
Sen tappade jag kassen i marken, vinflaskan sprack. Hade inte ens humör nog att skämmas, bli less el.dyl, trots enstaka "åh nej:s" från passerande flanörer. Bara sköt påsen åt sidan och gick och köpte en ny.
Sen satt jag i över en timma och kollade på folk i femman, och förvånades över hur karaktärslösa alla var. Så fula, så tråkiga!
Tänkte; "Allvarligt talat, är det jag, eller är den här stan gravt överbefolkad på nötter? Eller hänger alla nötter i femman?
I så fall, vad gör jag i femman?"

Minsta möjliga nytta....

... under längst möjliga tid.
Jag tror det är något dylikt jag har ägnat mig åt idag. Hur länge kan man sitta i en soffa? Vet inte om jag kanske ska ge mig på ett rekordförsök? Ända sedan jag steg upp ur sängen (idag fem över tre) så har jag suttit här, i samma soffhörn, endast med avbrott för att värma på tomatsoppa, samt en och annan kisspaus. Katten som är senildement har kommit till mig två gånger i timmen och ba "Hej?" och jag *klappar lite* och återgår till datorn.
Vad jag gör? Ja. Minutiöst bevakat facebook. Det blir egentligen bara värre ju mer man håller på. Sen vet jag inte, qruisat runt på qx, läst bloggar. Har i princip sträckläst http://varldensbastaflickvan.blogspot.com , och känner igen mig, blir hoppfull, tappar hoppet, etc. Det är så fint att det slutar lyckligt, men det är det pissiga som föregår slutet som jag känner igen mig mest i just nu.
Tanken på att jag ska hitta en skäggig Lasse att gifta mig med inom ett halvår känns förstås väldigt avlägsen, men får mig ändå att dra lite på mungipan och tänka: "fan.... kanske. Kanske ändå."

bättre dag

Klockan var 14. Jag låg fortfarande i sängen utan någon egentlig anledning att gå upp. Men se, min vän ekobögen ringde och föreslog fika.
Ibland är det skönt att sådana aktiviteter bara serveras. Är inte direkt sprängfylld av initiativförmåga för tillfället.
Halv tre tog jag mig upp. In i en dusch, ut på gatan och ner till stan.
Vi åt sushi, köpte saker på hemköp och lämnade blod. Han bröt mot lagen och jag var en duktig medmänniska.
Sen satt vi i hamnen i kvällssolen i våra snygga rosa blodgivarT-shirts och kollade på båtar och pratade om skabbsex och roliga reklamfilmer.
Kvällen avslutade jag genom att köpa en värd tidning och dricka ett glas vin på en uteservering på avenyn.
En onsdagkväll i Göteborg.

vem ska finnas på FB?

Jag är så arg och frustrerad!
Aaarrrgghhh!!!
Alltså ex och facebook? Hatar!
Vill ta bort, men kan inte. Borde, men vill inte. Kan, men känner att jag inte borde, för att jag måste veta vad som händer. Nej snarare för att jag vill låta andra veta vad som händer- med mig. Facebook är ett enda frosseri i egoism.
Orkar inte!

FAN!

Jag hatar att jag ska förnedra mig in i det längsta innan jag förstår.
Jag hatar att jag börjar förstå
något som jag verkligen inte vill acceptera.
Jag kan inte fatta att mitt livs största lycka är på väg bort från mig. Eller har varit på väg bort faktiskt ganska länge nu.
Det är så ogreppbart.
Jag vill inte vara med längre.

Svart

Vet du vad?
Vi skiter i det här. Detta är ju helt meningslöst.
Alla går omkring och trivs, och det är väl fine med mig, men själv har jag tappat hoppet om det mesta.
Det är tråkigt att jobba. Ännu tråkigare är det att inte jobba, för då kommer jag knappt ut bland folk, än mindre ut på "sommaraktiviteter".
Min senaste tic: Varje gång jag går förbi ett vatten tittar jag efter lik. Lik! Tänker att det nästan är konstigt hur lite lik man ser, det är ju ändå så många som försvinner, och vatten är ju ett bra ställe att försvinna i, så.
Idag promenerade jag längs med mölndalsån och tänkte, nästan besviket "varför bubblar det inte upp något lik någon gång?"
Vet inte om det säger något om hur svart min tillvaro är för tillfället....